Testa gränser och pina sig själv.

Såg på klockan och kände i benen att jag gått ut för hårt. Jag lovade mig själv att inte gå ut för hårt. Skit i det, jag är här för att testa mina gränser, pina mig själv! Jag är glad, benen värker och jag är glad!


Snart kommer väggen! Väggen jag läst om så många gånger på forum, i böcker, i artiklar. Man ska inte tänka att väggen kommer, man ska vara förberedd men inte kolla efter kilometer markörerna och tänka nu! Nu snart kommer den! För då, då kommer den. Jag väntade... Jag visualisera mig den... Och den kom, den kom med besked! Min plan var att slå mig igenom den, en klen liten vägg av faner kan inte stoppa mig... Efter ett tag orka jag inte slå längre, men sakta grävde jag mig längre in i väggen. Väggen visade sig vara 12 kilometer tjock. Nu har den ett hål i sig. Studsar fram på tartanmattan under mina fötter, all kraft är tillbaka, springer om människor och hoppas på att nån hakar på för en slutspurt, en hänger efter och det känns som om jag skulle flyga fram!

Dagarna före sa jag att detta blir min första och sista. Vid 30 km: aldrig igen. Vid 42,195 km: nästa år är jag starkare, snabbare och lika slutkörd! Även en vanlig människa kan springa ett marathon!